Här kommer ett önskeinlägg från förr bloggens "önskestund" om min D-ponnyvalck Wincent. Han är en Haflinger som i år fyllde 6år. Han är väldigt snäll att pyssla med, sålänge man själv är lugn och snäll mot honom. Han är väldigt social och nyfiken. Vi har bara haft honom sen typ Juli-Augusti förra året så vi håller på att lära känna varandra och ska snart börja träna för Wanja Landh.

 

Det hela började med att mammas ny jobbarkompis hade ett gäng hästar; två ston med varsitt föl och tre valacker. Hon undrade då om vi/jag ville komma dit och rida Wincent och det ville jag ju så det gjorde vi. Vi åkte dit ett par gånger och red men det tog nästan en timme och åka så det blev för mycket att sitta och åka flera gånger i veckan.

 

Dom kände en tjej som ville köpa Wincent så han fick flytta dit på prov ett tag. När han var där på "prov" så fick han in en pinne i ögat och fick åka hem igen och gå med silvertejpad flughuva på sig ett bra tag för att det inte skulle bli värre och så behandlade dom honom med nån salva eller vad det var.  Han fick då bo kvar där han bodde men dom hade ju inte riktigt tid att rida honom då de satsade på de andra två som tävlingshästar inom western.

 

Vi fick då förfrågan om vi ville prova att ta hem Wincent till oss. (Då bodde vi på samma gård som Julia och hennes familj och hon och Ebba hade ju just hittat varsin häst så vi tänkte att då kunde dom gå ihop alla tre.) Wincent kom till oss en vecka efter att Salsa och Toy hade kommit och vi släppte ihop honom med Salsa först och det gick bra, dom hälsade lite och sen gick dom åt varsit håll typ. Sen kom Toy in i hagen och då blev det kaos. Toy ville skydda Salsa och började springa mot Wincent och sparka så han fick sår från Toy´s skor. Sen gick wincent i väg och vi gick in efter ett tag och fikade.

 

När vi satt och fikade kom Julia upp och sa att Toy stegrade mot Wincent(!!!) Vi kom ner och det slutade med att vi fick ta ut Wincent ur hagen igen. Han hade lite rivsår runt ögonen från sömmarna men inte så farligt. Vi fick dela av hagen så Wincent fick gå själv och hålla hästarna ifrån varandra :( Wincent försökte ta sig in till de andra och gillade inte alls att gå själv... 

 

Vi kom på att vi kunde köpa en shettis som kunde gå ihop med Wincent så kunde alla dela på den. Då kunde Ebbas och Julias småsyskon rida på den och Wincent slapp gå själv. Men det vill inte dom andra sen, så det blev inget av.

 

Wincents förra ägare hade just flyttat sina hästar närmare så vi bestämde oss för att flytta tillbaka honom dit fast han fortfarande skulle vara våran. Dit tog det bara typ 25 minuter med bil. Sen flyttade vi så då blev det bara ca 10-15 minuter med bil. Det var bra och vi stod där hela vintern men den största nackdelen där var att det inte fanns nån ridbana eller nånstans att rida ordentligt mer än att rida ut lite... Och så blev det ju så mycket bilåkande hela tiden. Vi fick höra om att det fanns en lösdrift ganska nära där vi bor och det vore ju toppen för Wincent är van vid lösdrift och älskar att vara ute dygnet runt. Vi flyttade honom dit och det funkade bra, alla hästarna kom överens. Nu står han kvar där och det funkar bra än sålänge och den största fördelen är att det finns två ridbara ridbanor och ett ridhus, och fina skogsstigar!!

 

Vi har haft en lång resa på relativt kort tid ihop med Wincent med mycket starka känslor och en hel del tårar inblandade men jag tänker kämpa för att det ska fortsätta framåt. Jag har inte gett upp än och tänker inte göra det än på länge heller vad som än händer!! För det kan nog inte bli värre än vad det redan har varit... 

  Så fortsätt kämpa, det gjorde jag!!